Alingsås den 16 april 2010
Hej Fredrik!
Mat är mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 och enligt konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, ESK-konventionen från 1966. Trots det kränks den dagligen utan att de regeringar som skulle ha skyddat och respekterat sina invånares rätt att kunna försörja sig i värdighet, ställs till svars.
Det förvånar mig mycket att den svenska regeringen, som i alla sammanhang säger sig arbeta för mänskliga rättigheter har beslutat att inte underteckna tilläggsprotokollet till ESK- konvention, som FN:s generalförsamling enhälligt antog den 10 dec 2008. (Läs gärna min artikel på http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-ar-svart-att-forsta-regeringens-hallning_3132909.svd)
Just nu pågår en omfattande ”landgrabbing” världen över. Den odlingsbara marken blir allt mer åtråvärd och företag i välbärgade länder ägnar sig i snabb takt åt att köpa upp mark i syd för framtida behov. De som drabbas är fattiga människor utan papper på att de äger den mark de brukar. Ofta är det kvinnor och ursprungsfolk som körs iväg och förlorar sina försörjningsmöjligheter.
Världsbanken kommer i slutet av april att fatta beslut om några principer för hur dessa så kallade investeringar ska kunna göras på ett anständigt sätt, men principerna ska vara frivilliga och kommer därför inte kunna förhindra att mängder av utblottade människor kommer att påverkas mycket negativt. ”Landgrabbing” kan aldrig vara att värna mäskliga rättigheter och demokrati. Redan nu är antalet kroniskt undernärda över en miljard människor. De har aldrig varit så många och ändå ökar antalet. En stor del är barn och de dukar under i en takt av ett barn var femte sekund.
Den svenska regeringen har nu en möjlighet att göra något för att förhindra ”landgrabbing”. Lyft frågan till en anständig diskussion! Gå inte på de principer Världsbanken föreslår. Arbeta istället för implementering av rekommendationerna från International Conference on Agrarian Reform and Rural Development (ICARRD) and the International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development (IAASTD). Och se till att ESK-konventionens mänskliga rättigheter om mat, vatten, bostad, hälsa och utbildning för alla människor respekteras. Sverige borde naturligtvis skriva under det nya tilläggsprotokollet till ESK-konventionen som ger individer klagorätt på sina regeringar då de inte skyddar deras rätt att kunna försörja sig..
På baksidan kan du läsa det brev som FIAN International tillsammans med Via Campesina skickar till världens regeringar inför den 17 april, årsdagen då brasilianska landlösa småbönder sköts till döds av militärpolis 1996 och inför 26 april då Världsbankens håller sitt möte och ska diskutera anständiga principer för ”landgrabbing”.
Med hopp om ett kraftfullt agerande från den svenska regeringens sida i denna fråga
och om ett positivt svar
Lena Klevenås
Ordf FIAN Sverige
Dear Mr. Reinfeldt,
The FAO estimates that in the last three years 20 million hectares have been acquired by foreign interests in Africa only. A global process is underway whereby powerful foreign private and public investors conclude agreements with states for taking possession of and/or controlling large surfaces of land (many involving more than 10,000 hectares and several more than 500,000 hectares), which are relevant for current and/or future food security of the host country.
These large-scale land acquisition deals, most commonly known as land grabbing, will have a severe impact on the enjoyment of human rights of the local population, particularly on their right to adequate food. Land grabbing – even where there are no related forced evictions – denies land for local communities, destroys livelihoods, reduces the political space for peasant oriented agricultural policies and distorts markets towards increasingly concentrated agribusiness interests and global trade, rather than sustainable peasant agriculture for local and national markets and for future generations. Since foreign land acquisition is profit-oriented and largely for exports, it will foster the introduction/deepening of an industrial agricultural mode of production in the host countries. This mode of production will accelerate eco-system destruction and the climate crisis. Promoting or permitting land grabbing, therefore, violates the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights. It also undermines the UN Declaration on the Rights of Indigenous Peoples.
In response to the new wave of land grabbing, the World Bank has recently finished a study on large-scale land acquisition for agriculture in 20 countries and at the same time is promoting, in collaboration with FAO, IFAD and UNCTAD, a set of principles to guide its own operations and the responses from governments and other actors to large-scale land acquisition. Given the low levels of investment in agriculture, particularly in Africa, they argue that any investment—public or private—in lower income countries and rural areas is desirable in principle and that adherence to certain standards can make these deals a “win-win” opportunity for local people.
These principles will not accomplish their ostensible objectives. They are rather trying to legitimize land grabbing. Facilitating the long-term foreign takeover of rural people’s farmlands is completely unacceptable no matter which guidelines are followed. The WB’s principles, which would be entirely voluntary, aim to distract from the fact that what is needed is radically new and effective regulation of investment in response to the global financial, food and climate crises.
What needs to be done is well-known: Broaden the economic base to produce food of peasants, landless groups and indigenous communities by facilitating a secure access to sufficient land and water resources as well as to fair credits and markets. Substantially invest in agro-ecological peasant farming, combining modern and traditional knowledge on sustainable agricultural systems. The input needed to improve the modes of production yields, however, needs a very different type of investment: Less in terms of capital-intensive inputs, and more in terms of knowledge, skills. What is needed is capacity-building and training to introduce resource conserving and production enhancing technologies under the control of local communities.
As a person internationally committed to the implementation of human rights, I would like to ask you to urgently:
- Take the measures within your sphere of competence and influence to immediately stop land grabbing;
- Deny the WB principles on responsible agroenterprise investment and support;
- Take the measures within your sphere of competence and influence to implement the recommendations of the International Conference on Agrarian Reform and Rural Development (ICARRD) and the International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development (IAASTD).
FIAN International and La Via Campesina through FIAN Sweden, Lena Klevenås, president
