Yanadifolket är ett av Indiens över 600 ursprungsfolk. Deras existens kan spåras ända tillbaka till stenåldern och de har länge varit kända för att ha stor kunskap om naturresurser, biologisk mångfald, medicin och växter.
Under 1900-talet blev Yanadifolket tvångsförflyttade från sina hem av brittiska kolonisatörer, som var intresserade av naturen och skogen i syfte att exportera ved och kryddor. När yanadifolket vägrade vara en del av denna exploatering blev de stämplade som kriminella och fördrevs från sina hem. Idag lever de utspridda över hela landet.
Den indiska konstitutionen ger ett särskilt skydd till minoritetsfolk och ska bland annat ge dem fördelar när det gäller utbildning och arbete. De har även rätt till kvoterade platser i beslutsfattande organ. Trots att regeringen har som mål att integrera ursprungsfolken i samhället lever yanadifolket fortfarande oftast helt avskiljt och under mycket svåra förhållanden. Hungern är utbredd som ett resultat av bristen på utbildning, mark och vatten. Deras sårbarhet som minoritet är ständigt närvarande och de kulturella skillnaderna i språk, religion och åtskillnaden mellan det hinduiska Indien och de olika ursprungsfolken gör att yanadifolket diskrimineras.
Sedan flera år tillbaka arbetar FIAN i Andhra Pradesh med tio byar i Nellordistriktet, Andhra Pradesh, som lider av hunger och allvarlig undernäring på grund av ett infrastrukturprojekt. FIAN Sverige har genom ett Sidafinansierat projektsamarbete stöttat FIAN Andhra Pradesh i arbetet med Yanadibyarna.
Yanadibyarna drabbades hårt av att man 2008 lät bygga en stor råvaruhamn i närheten av deras byar, Krishnapatnam port. Man har även anlagt nya motorvägar till hamnen som har krävt cirka 6 500 hektar mark. Etablerandet av hamnen och vägar gjorde att de saltvattenskanaler som Yanadibyarna tidigare fiskat i helt eller delvis blivit avskärmade från havet. Som en effekt av det har fisktillgången minskat dramatiskt samtidigt som vattnet i kanalerna blir alltmer otjänligt genom utsläpp från hamnen och industrier i området. Fisket utgjorde grunden för många Yanadifamiljers försörjning och de har i princip helt förlorat den inkomstkällan. Många är nu helt beroende av det statliga jobbgarantiprogrammet som ger varje hushåll rätt till hundra betalda arbetsdagar per år och det statliga risprogram som ger fattiga familjer möjlighet att köpa ris till ett mycket reducerat pris. Dessa åtgärder är inte bara otillräckliga, dessutom saknar många familjer tillgång till programmen då de formellt inte är registrerade. FIAN har arbetat med att ge alla familjer tillgång till programmen som är alla indier automatiskt skall ha tillgång till. Huvudfrågan gäller dock den indiska statens misslyckande med att i första hand respektera och skydda Yanadifolkets rätt till mat vilket de underlåtit sig genom att deras försörjning inte tagits i beaktning när hamnen etablerades. Det är ett resultat av ren diskriminering då närliggande fiskebyar som inte tillhör ursprungsgrupper redan under hamnbyggnadsprocessen fick kompensation för sina förlorade fiskemöjligheter.
För att de drabbade byarna ska få kompensation och nya försörjningsmöjligheter har FIAN Andhra Pradesh och FIAN Sverige har arbetat med olika former av påverkansarbetet sedan 2009. Genom en internationell blixtaktion lovade de lokala myndigheterna att fallet skulle studeras närmare och att drabbade familjer skulle få kompensation. Det visade sig att den processen skulle komma att ta mycket lång tid. Under den tiden har Yanadibyarna tvingats överleva på de daglönearbeten de lyckats få. Arbeten som i många fall innebär långa arbetsdagar med en lön som understiger den lagstadgade minimilön som finns i Indien. Genom projektsamarbetet har FIAN Andhra Pradesh kunnat arbeta dels med kapacitetsstärkning i byarna där de utbildat i mänskliga rättigheter och hur byarna skall kunna kräva sina rättigheter. Parallellt med det har det bedrivits ett systematiskt påverkansarbete riktat mot lokala makthavare, media och allmänhet. Sent 2011 kom det rapporter om att kompensationen börjat inkomma i form boskap, fiskeredskap och andra alternativa försörjningsmöjligheter. Men det går fortfarande långsamt, hösten 2012 var ännu inte ens hälften av de drabbade familjerna kompenserade och i många fall har kompensationen inte varit tillfredställande. Mycket arbete återstår innan Yanadibyarnas rätt till mat är säkrad men genom arbetet med kapacitetsstärkning så har de nu möjlighet att i större utsträckning driva kraven gentemot myndigheterna. FIAN och andra lokala organisationer kommer även fortsättningsvis att följa och stödja dem i kampen för sina rättigheter.
