Yanadifolket är ett av Indiens över 600 ursprungsfolk. Deras existens kan spåras ända tillbaka till stenåldern och de har länge varit kända för att ha stor kunskap om naturresurser, biologisk mångfald, medicin och växter.
Under 1900-talet blev Yanadifolket tvångsförflyttade från sina hem av brittiska kolonisatörer, som var intresserade av naturen och skogen i syfte att exportera ved och kryddor. När yanadifolket vägrade vara en del av denna exploatering blev de stämplade som kriminella och fördrevs från sina hem. Idag lever de utspridda över hela landet.
Den indiska konstitutionen ger ett särskilt skydd till minoritetsfolk och ska bland annat ge dem fördelar när det gäller utbildning och arbete. De har även rätt till kvoterade platser i beslutsfattande organ. Trots att regeringen har som mål att integrera ursprungsfolken i samhället lever yanadifolket fortfarande oftast helt avskiljt och under mycket svåra förhållanden. Hungern är utbredd som ett resultat av bristen på utbildning, mark och vatten. Deras sårbarhet som minoritet är ständigt närvarande och de kulturella skillnaderna i språk, religion och åtskillnaden mellan det hinduiska Indien och de olika ursprungsfolken gör att yanadifolket diskrimineras.
Sedan ett par år tillbaka stödjer FIAN 45 yanadifamiljer i byn Chalaivendram, Andhra Pradesh, som lider av hunger och allvarlig undernäring på grund av ett infrastrukturprojekt. De har drabbats hårt av att man 2008 lät bygga en stor hamn i närheten av deras by, Krishnapatnam port, för att exportera järn och andra mineraler. Man har även anlagt nya motorvägar till hamnen som har krävt cirka 6 500 hektar mark. Utsläppen från hamnen och motorvägarna har gjort att vattendrag torkar ut och förorenas, vilket har minskat tillgången till fisk. Eftersom fisket har utgjort grunden för många yanadifamiljers försörjning har hamnbygget skapat en situation där många nu har svårt att överleva. För att överleva är de helt beroende av det statliga risprogrammet som ger fattiga familjer möjlighet att köpa ris till ett mycket reducerat pris. Men trots att yanadifolket tillhör de allra fattigaste har inte alla familjer fått ransoneringskort. Korruptionen bland risförsäljarna gör att byborna ibland tvingas köpa samma ris för tiodubbla priset på den öppna marknaden. För att ens kunna köpa det nödvändigaste har många familjer tvingats ta lån. Ofta tas lånen från privata jordägare, vilket betalas tillbaks med hårt arbete.
I mars 2009 genomförde en representant från FIAN-Sverige en resa tillsammans med europeiska journalister till Andhra Pradesh och lyckades lyfta frågan i media. Senare under sommaren genomförde FIAN en internationell blixtaktion riktad mot de lokala myndigheterna i Andhra Pradesh till stöd för de 45 yanadifamiljerna i byn Chalaivendram. En myndighet med särskilt ansvar för ursprungsfolksfrågor, ITDA (Integrated Tribal Development Agency) reagerade på blixtaktionen genom att tillsätta en särskild kommitté för att undersöka fallet. Efter kampanjen gav kommissionen löfte om att åtminstone sätta in tillfälliga stödåtgärder. Alla familjer ska få 25 kilo ris i månaden gratis och dessutom ska de få ta del av det statliga jobbgarantiprogrammet. Kommissionen rekommenderade även delstatsregeringen att 300 yanadifamiljer i Chalaivendram och närliggande byar ska inkluderas i ett särskilt kompensationspaket för dem som drabbats av hamnbygget. Löftena har dock ännu inte omsatts i praktiken.
